Sorg

Det jag ska berätta i dag är så oerhört svårt att få fram. 

Mitt hjärta sörjer. 

För tre veckor sedan fick vi åter sorgebesked från Gambia. 

Denna gången handlade om vårt eget älskade fadderbarn. 

Buba var på väg för att hjälpa farmor i skogen där de odlar grönsaker när han blev påkärd av en lastbil. 

Vi lärde känna honom när han var tre år. 

Han skulle fyllt 14 år i september. 

Jag vet inte om jag någonsin kan återvända till Gambia när du inte längre finns där älskade Buba. 

Isha ringde mej igår

Mina följare här på bloggen känner och har stöttat med bidrag till vår Djembeman Mohammed. 

Han som en gång invandrade till Gambia med sin kunskap om hur afrikanska trummor tillverkas. 

Detta gjorde att jag mötte honom när jag ville köpa en trumma. 

Jag lärde känna hans familj, en dotter och en son. 

En hustru har funnits i bakrunden, men inte alltid där för att stötta dem.  

Med åren blev han allt mer ledbruten. Läkarna trodde det var reumatism. 

Men vid vårt senaste möte i november va diagnosen MS. 

Och med sådan försämring av hans tillstånd som vi möttes av,

 förstod vi att Mohammed inte skulle leva länge. 

Det va med stor sorg jag tog emot beskedet att Mohammed somnat in. 

Men som på den här bilden vill jag minnas dej Mohammed. 

Hopp, kämparglöd och alltid med glädje i blicken. 

Farväl, vila i Frid Mohammed ❤️

Gott Nytt År 2018

Vi vill önska er alla ett Gott Nytt År och tackar för era bidrag under det gångna året.
Brev är på väg till er alla med bilder på era fadderbarn.
Nu bloggar jag inte lika ofta under våren, utan bara i samband med uppdrag när jag hjälper på distans via Western Union.
Det finns ännu väskor och gräskorgar kvar att handla här hemma på Stenhuggarevägen 20
Välkomna förbi!

resan närmar sej sitt slut

Som alltid så uppstår det någon form av problem.
Den här gången är det en mamma som vägrar att plocka fram pojkens betyg.
Kanske skäms hon för att det inte gått så bra för honom, eller så har han hoppat av.
Jag vet inte, och får inte heller veta då hon inte tar kontakt med mej något mer under veckan.
Det positiva i hela historien är dock att han fortfarande jobbar som lärling hos en målare.
Och jag hoppas det går bra för honom där.

Våra hjärtan är fulla av nya intryck.
Ett land i ständig förändring.
Väskor packas och det finns fina varor i dem från min skräddare.
Är ni intresserade så hör av er.

Tack till Musa som gör vårt arbete i Gambia lite enklare tack vare din kunskap om skolsystemet.

Förväntansfulla ögon

2017 års Resa har kommit till Bubacarr ( Camilla )
Vi har lite tid över innan vi har tid med Bubacarr och hans pappa och har bestämt oss för en promenad på stranden.
Då hör jag hur en pojke ropar mitt namn och kommer springande.
Eftersom vi sponsrat dem nu under några år, så vet de också hur viktigt det är att komma på utsatt tid, och idag kommer de i god tid före.
Glädjen är stor och kramarna är många.
Som vanligt har jag gömt fotbollen väl, för när den väl har kommit fram vill han bara hem till kompisarna för att spela med den.
De får följa med till Calypso, för jag tycker det är så roligt att visa krokodilerna och aporna för barnen. Och de blir imponerade och lite avvaktande. Man har ett annat förhållningssätt till djur än vårat i Europa.
Det blir kall dricka och vi pratar om skolan och tittar på betyg. Bubacarr får sitt fyllda pennskrin och tackar för det mad blicken riktad på väskan. kan det finnas mer?

Universitet

Ja, det finns universitet i Gambia.
Det ligger uppdelat på tre olika platser.
Idag besöker vi det i Brikama.
Den unga mannen som går där heter Lamin och är 23 år.
Han läser Political Sience/ Samhällsvetenskap.
Utbildningen är 4 år och han avslutar sitt 1a år nu till jul.
Varje år kostar ca 7000 svenska kr och därtill kommer bibliotekskostnader som det kallas, där det ingår kopiering och dyl.
Lamin jobbar 50% som lärare, vilket han har utbildat sej till först. Han jobbar och läser parallellt.
Första året har bekostats med ett lån.
Han har hopp om att få jobba inom regering eller som diplomat efter avslutad utbildning.
Att vi idag kunde sponsra honom under 2a året kommer som en stor överraskning (familjen Borg)
Vi kan dessutom täcka upp för kostnader som han ligger efter med (Britt-Marie N)
Det finns en hel compound med familjer som hoppas på denna unge man när han en dag är färdigutbildat. Ett ansvar om att han ska kunna bidraga till försörjning för dem.
Det blir hjälp till självhjälp i förlängningen, det vi gör här idag.
Lycka till Lamin!

På lördagen träffas vi igen och går gemensamt till Banken och gör betalningarna.

Extra lyckliga 2017

Varje år blir det något fadderbarn som vi träffar på neutral plats, stranden, någon restaurang eller på hotellet.
I år blev det Fatous familj med två av hennes flickor Mariatou ( Birgitta)
och lillasyster Anty Sofie ( Eva L )
Vi har bestämt träff i Bakau området och de kommer på avtalad tid.
Tillsammans går vi mot hotellet där jag vill att de ska få leka på lekplatsen då det inte finns något sådant för dem i det offentliga Gambia.
Vi måste registrera våra gäster vid entre´n och de får bara vara utomhus. De får besökskort att bära.
Förväntansfulla insuper de atmosfären från hotellets omgivningar, och de tittar längtansfullt på poolen. Men barn i Gambia lär sej inte simma och poolen är djup.
Vi tar oss ann lekplatsen istället.
Men det är 37 grader så även barn blir trötta och varma efter en stund.

När ingen orkar leka mera går vi till Calypso och sätter oss i skuggan och tittar på krokodiler

och apor. Det blir även lite dricka och varma gratinerade smörgåsar.

Barnen öppnar paket från faddrarna och läser brev.

Sedan försöker de själva skriva tillbaka till dem.

Mamma Fatou plockar fram betyg från förra terminen.

Tjejerna jobbar på bra i skolan.

När alla är nöjda går vi hållet genom hotellet och checkar ut.

Vi skiljs efter många goa kramar.

byn Kitty

Denna dagen beger vi oss till byn Kitty där vi har många fadderbarn.
Det tar väldig tid på vägarna den här gången i Gambia.
Jag tror det beror på att det är många fler bilar och vägarna är i sämre skick.
När vi når byn är redan många föräldrar och barn där på Compounden och väntar på oss.
Jag har bett om att få se betyg på att barnen är i skolgång, och det har de med sej.
En och en får barn och förälder komma fram. Och alla får det fyllda pennskrinet och godis.

Ramatoulie (Ingegerd o Bengt)

Mariama (Kjerstin)

Binta (Pia L)

Fatoumata (Ewa Voog)

Kaddy (Lena P)

Nyima (Jan o Tina)

Fatoumata ( Vincent)

Isatou (Lena P)

Moudou Lamin (Lena P)

Nyima (Rolf Karin)

Omar ( Ingrid Kurt)

Bubacarr (Yvonne)

Salifu (Katarina)

Här pratar vi om utbildning till hotell/ 

i bakgrunden syns toaletten (bakom plåten)

Mariama (Anders o Lotta)

Mbellen (Claes Mikaela) har flyttat hem till mamma, men vi stödjer henne till skolgång där hon nu  går.

Yvonne i famnen hos Yvonne

Väntan och förväntan

Tid för kramar (Jan Tina)

Och tid för Bus!