211 passagerare av Svensk, Norsk och Finnsk nationalitet.
Så här års flyger bara Stockholm på Gambia.
Väntar man till januari går där även flyg från Köpenhamn.
Ett plan från UK har landat före oss, så det är kö både i passkontrollen och vid bagagebandet.
Och vid röntgen av väskan är det alltid mindre kaos.
Köper man sej en "bagagekille" för 50 dalasi, får man hjälp att hitta och bära väskorna.
Min väska kommer sist. Det händer ofta mej. Och då menar jag verkligen sist.
På bandet kommer kartonger, och när de tar slut kommer en ensam väska.
Det är min!
Men jag kommer inte ut sist för det, nä för mina 50dalasi har jag även fått "gräddfilen" den här gången.
Utan jag vet hur det går till, är min väska röntgad, och jag är ute.
Han får sin peng ,och är lika nöjd som jag.
Min Taxi är där, och vi rullar genom det land av röd jord och färgglada kvinnor och barn, som jag älskar.
Hotellet tar emot med öppna famnen, som den stamgäst jag nu är.
Jag organiserar mej, duschar bort resdammet, och går ut för lite mat.
Det blir såklart; Domoda fisk med sallad.
Det är väldigt lite folk överallt. Det märks att säsongen inte kommit igång.
Tyvärr är även en del Restauranger inte heller öppna.
Under veckan sedan ser jag hur de förbereder sej. Målar, reoverar och fixar.
Som den Svensk jag är, kan jag tycka att allt det där redan borde varit klart innan flygen börja komma.
Men så måste jag påminna mej; att det här är Afrika.
De har sin egen tid.
T.I.A
This is Afrika!
