Buba

På långt håll såg jag dem komma. Jag hade väntat en stund. Men det gjorde inget.
Pa, deras morbror, hade tagit dem på 3 bussar sedan tidig morgon , för att komma in till mitt Gästhus.
Hela den här familjen består av 5 barn men inga föräldrar, det är därför deras morbror tagit dem med.
De bor med morbror och farmor.
Buba den minsta är 8 år i år. Han va vårt 1 fadderbarn.
Sedan har en kompis till mej, och min far, hjälpt till under några år att stödja den här familjen.
Ja, vi stödjer hela "compounden" (gården) för de som bor där.
Det innebär att vi regelbundet skickar pengar via Western Union, till mat och skolgång.
Ibland är de sjuka och då går pengarna till malariamedicin och dyl.

De är trötta och törstiga, och medan de skriver brev till sverige, bjuder jag på dricka.
De får precenter, och de blir glada.
Vi tittar på kvitto från betalda skolavgifter. Och pratar om hur det går för dem i skolan.

Vi tar foto och vi njuter av att få va tillsammans efter så lång tid.

När det börjar kurra i magen , bestämmer jag att vi ska köpa med oss bröd och ägg, och gå till stranden.
De är aldrig på stranden, i vanliga fall, eftersom de bor inne i landet.
De njuter av att bada fötterna och Buba håller mej hårt i handen.

                                                        
När det är dags att ta farväl, får jag hårda långa kramar.
Vi ses snart igen, säger jag, för jag kommer ju alltid tillbaka.
Då ler de genom sorgsna ögon mot mej.  Och vi vänder oss om och vinkar flera gånger, tills vi inte ser varandra längre.