Med min Blogg, vill jag inspirera och informera,
om behovet av Fadderhjälp i Gambia.
Vill du också hjälpa, kan jag förmedla hjälpen när jag är på plats nere i Gambia varje år.

För kontakt;
hund-yvonne@hotmail.com
0046760462649

18 nov. 2016

Hemresedagen

Förmiddagen går åt till att packa och säga farväl.
Många kommer som vill se oss och få prata en gång till.







Jag säger farväl i mitt hjärta till detta land och dess människor.
Det är blandade känslor, jag vet det dröjer till nästa gång, 
men nu längtar jag efter min familj i Sverige.



Tack för att ni stödjer vårt Fadderarbete i Gambia!!


Dag sex.

Klockan 9.00 blir vi upphämtade.
Vi kör och hämtar flickan som vi ska skriva in i Bakau school. 
Hon byter om till nya uniformen, och jag hjälper henne med rosetten i midjan.

Hennes hår är nyflätat. Hon heter Zinha, (det uttalas sinja) och är tretton år. 
Hon har gått i skola i Guinea Bisau något år innan hon kom hit. 
Så hon ska få börja i årskurs tre och sedan flyttas efter hand hon lär sej. 
Har ju inte riktigt språket. Och åldern och årskurs är inte viktigt här. 
Vi sitter hos the Principel för rektorn har inte kommit, och vi betalar för allt som behövs.

Sedan följer vi henne till klassen där de hälsar henne välkommen. 
Zinha ser blyg ut men med glad glimt i ögat. 
Jag kramar henne och önskar lycka till och säger att vi ses nästa år.


Nu besöker vi banken!

14.30 har vi träff med de två flickorna från Kitty som vi inte träffade när vi var där för att de va ute på landet och hjälpte till. När de kommer har de med sej två av småkillarna oxå. 
De hade inte gått att stoppa dem, de skulle med till oss. 
Det är Modoulamin (Lenas) och Bubacarr (Stinas).
Vi sätter oss på Happy Corner och dricker kall dryck.


Mariama (Anders/Lotta)

Mbellen (Claes/Micaela)

Senare ansluter sej Pa deras farbror. 
Vi går till stranden och badar och spelar boll. 
Några härliga timmar för oss alla.


När de går för att ta buss hem till Kitty, går vi till Bakau och skräddaren och säger adjö.
Han är tacksam för försäljningen han haft med oss.



På kvällen spelar de musik och trummor i närheten, men jag är för sjuk och trött, 
och vi går och lyssnar från rummet. 

Dag fem.

Nu är jag ordentligt sjuk, men inser det inte riktigt eftersom det är så varmt och så hög luftfuktighet.
Vi har bestämt att skåda fåglar tidigt när det ljusnar. 
Såg även en Monitorödla och hästar.




Så tidigt möter vi mopedbudet med flaket fullt av Tapalapas deras långa bröd. Vi handlar ett.


Den här dagen förflyttar vi oss mellan skuggiga platser och får kall dryck. 

Jag missade vår Målarlärling igår när jag kom sent hem till hotellet. 
Han hade väntat hela em, men sedan varit tvungen att börja långa resan med buss till the countryside igen. Jag visste inte att han tagit sej hem för att jag ville träffa honom. 
Kumba hans mamma får sitta ner på vårt rum under fläkten och vila sej lite och berätta. 
Hon har svullna knä efter år av städning. Hon säger att pojkens utbildning är hennes pension. 
Man tar hand om varandra i detta landet på ett vis som vi kanske inte längre förstår i vår del av världen. 
Och det finns ju inget socialt skyddsnät här. Så det är enda alternativet.




Dag 4

Sista lördagen i månaden är det Cleaningday!

Regeringen har bestämt att inga bilar rullar på gatorna före 13.00. 
Dessutom är alla ålagda att städa hemma och på offentliga platser. 
Men det gäller inte turister. Vi promenerar till lille Mikael och ger honom hans nya kläder och saker.

Vi möter en kille på stranden som rastar en engelsk kvinnas hundar.

Annars är det sällan man ser hund i koppel. 
Det blir ett dopp i havet för mej oxå minsann!
Sedan Calypso och en fm kopp kaffe. Där syns inte så många krokodiler i år. 
Vattennivån är hög, och vassen är inte slagen än.

13.20 hämtas vi till den utlovade middagen hos vår kontakt. Det har lagats Domoda fish som jag älskar, och det smakar utsökt. Vi träffar hans dotter, mostrar och svägerskor.

Vi sitter i deras kök och samtalar i timmar om hans fattiga liv som barn.
Vi tar upp funderingar kring det Gambianska livet och vi får många svar.

Sedan berättar vi att vi blev berörda av Helenas förhållande dagen innan när vi lämnade rissäcken.
Och att vi bestämt oss för att betala för en av döttrarna till att börja i skolan. 
Så när vi bryter upp från middagen har vi bestämt att vi ska köra över Serrakunda marknad och köpa tyg till skoluniformen. 
En ryggsäck inhandlas oxå.


Vi kör till Helena och förklarar vår plan för mellandottern. Hon blir så tacksam. 
Hos skräddaren är det kolsvart när vi kommer med flickan för att mätas. 
Han lovar att ha uniformen färdig till måndag morgon.

En vän till vår kontakt har en kusins syster som fått barn för en vecka sedan, och idag är namngivningscermonin. De ber oss följa med. 
En liten Fatoumata, med nyrakat huvud insmort i Bamboocreme skickas runt mellan oss. 
Hela gården och alla rum är fulla av människor som firar.

Trummor ljuder, och jag får inte lämna festen förrän jag dansat till barnets ära. 
Nu är klockan efter 20.00 igen och vi är svettiga skitiga och trötta. 
Men en dusch och sedan lite mat gör underverk. 

Dag 3

Idag ska vi träffa Bubacarr ( Camilla ystad) i hans nya skola, New Town school.
Tidigare har han gått nursery på militärskolan.
Han är pojken med brännskadan i bakhuvudet.


Även i år ser vi barn med färska brännsår. Skadorna händer vid deras kol/vedeldar vid matlagning. Ibland pga att barn ser efter mindre barn. 
Bubacarr är ofta med pappa men bor hos mamman.
 Hans stora intresse är fotboll och han spelar och tränar varje dag.
På den här skolan går 1500 barn och här är i år en kvinnlig rektor.


Hon kommer enbart för mötet med oss. Vi går igenom kostnader och vad vi får för pengarna. 
Vi beslutar att själva inhandla böckerna i bookshop utanför. Det är kul att se böckerna för de olika årskurserna. Och hur de är anpassade för det Afrikanska samhället.



När vi träffat pojken och hans lärare och bestämt med honom att träffas på em på stranden för lite fotboll, kör vi vidare. 

Rektorn vill åka med till sin lunchbar som hon äger. Hon säger det är hennes pension när hon snart ska sluta som rektor. Att hon kommer behöva en inkomst då. Vi äter lunch där, det serveras inhemsk mat.

Härifrån kör vi till regeringens Hotell och Restaurangskola. Vi har blivit informerade att det är den bästa i landet, och att den ger de flesta jobb efter avslutad utbildning. Eftersom vi har några tjejer som hoppas på att få utbildning innom detta området är det av största vikt för oss att se vad vi får för pengarna här. 
Och vi blir possitivt förvånade. Den här skolan ser ut som vilket svenskt gymnasium som helst med inriktning hotell restaurang. Utrustningen är ny både i kök, tvätt, städ och reception. Eleverna får prova på allt innom de olika områdena under sex månader, sedan följer pratik ute under sex månader. 
Den 7 november började en av tjejerna. Den andra börjar nästa år samma tid. 
Att de äldsta barnen i en familj får utbildning och försörjning påverkar hela compounden till att de ska klara sej isjälva i framtiden. Det känns riktigt bra.

På vägen tillbaka köper vi flera rissäckar. 
Vi kör till en kvinna som även hon är invandrare från Guinea Bisau, med samma bakrund som de andra tvätterskorna. 
Hon heter Helena och har tre flickor som bor med henne i ett skjul. 
En fjärde dotter är i hemlandet och tar hand om hennes gamla föräldrar.





Gesten vi gör att ge henne en säck ris gör henne stum av häpnad. Något liknande har aldrig hänt henne. Hon välsignar oss på portugisiska som är hennes modermål. 

Nu måste vi till stranden. Bubacarr väntar på att få spela fotboll. 
I en gymnastikpåse under alla böcker i ryggsäcken har jag stoppat gympakläder, nya fotbollskor och en läderboll. 
Han är ivrig när jag sakta packar upp en sak i taget, och sätter på honom uniformen för fotografering. 
Och till sist kommer vi till botten av ryggsäcken, till fotbollsskor och fotboll, och han och Mikael kan börja spela äntligen!

Dag 2

Den här natten sov vi bättre. Fläkten fungerade utan allt för mycket oljud.
Vaknar vid fem och tänker att klockan är sju i Sverige. 
Vi sätter oss på balkongen och ser gryningsljuset komma. 
En katt skriker högljutt. När jag tittar över balkongkanten ser jag vad som vållar detta förskräckta ljud. En råtta lika stor som katten själv är där brevid honom. När den springer iväg rusar han efter. 
Jag undrar vem som åt vem.....
Vi äter frukost och laddar oss inför dagen.
Vi har så många saker till Kittybarnen så vi får packa i våra resväskor.

Kitty nästa med 12 skolbarn och compounden och familjen. 
Det är en timmes resa med bill ut på landet. Genom Brikama som är livligt av försäljning. 
På compounden tas vi emot med välkomnande av Farmor, kvinnor och småbarnen som inte är gamla nog för skola än.
Pa,Yvonne & Yvonne

Fatoumata (Vincent/Julias)

Getter på rymmen fångas in

Mohammed


Presenter och rissäckar delas ut innan vi kör till de fem olika skolorna.

1.Isatou Janneh (Lena.P)
Omar Janneh (Ingrid/Kurt)
Nyima Janneh (Jan/Tina)
Kaddy Drammeh (Lena.P)
Bubbacarr Janneh(Stina)
Fatoumata Demba (Ewa.Woog)
Mbellen Pam (Claes/Mikaela)
2.Binta Sanyang (Pia L.)
3.Mariama B Sambou (Kjerstin)
Ramatoulie Saidy (Ingegerd/Bengt)
4.Salifu Janneh (Katarina)
5.Mariama Janneh (Anders/Lotta)

6.Modoulamin Janneh (Lena.P)


Mikael får va rådgivare ang en trasig vattenpump på en av skolorna.
Han beskriver vad de ska göra, och de försöker förstå.

Efter alla skolbesök äter vi på compounden, kramar och leker med barnen. Fotboll såklart och alla grannbarn kommer rusande. Jag har inte längre godis med mej när jag kommer, då jag förstått att dålig tandhälsa är ett stort problem bland barnen. 
Vi åker hållet runt Paradis beach på hemvägen för att visa vår nya vän från flyget, som även idag följt med oss. Det är vit fin sand ( som Kyhl på Österlen) och här solar och badar många turister. Men absolut inte trångt då det  är så lång stranremsa. Brevid finns fiskesamhällen. 
Sedan på hemvägen får vi se vår kontakts bostad. Och vi bjuds in till middag på lördag. 
Vi kör till Manjay och Mohammed, Ischa Osman. Vi har fått i uppdrag av Agneta och Mikael som träffade denna fam i våras, att ordna bättre madrass / sängkläder till Mohammed. Vi måttar till 140cm och åker till secondhand marknad.  Skumplast smular sönder i värmen, så det är inte mycket kvar från vårt tidigare inköp. En resårmadrass från europa kommer fungera bättre för honom. Sonen Osman sover oxå i denna sängen.

Vi betalar hyra till denna familjen för ett år framåt. Lämnar risäckar och skolböcker/ skrivböcker pennor. 
Kläder, ryggsäckar, fotbollskor och fotboll.
Ischa (Ann-Marie Nordin)

Ischa mår bättre idag och är så glad att träffa oss. Hon berättar att mamma finns i hennes liv. Hon kommer hem några dagar i veckan och lagar mat till barnen och Mohammed även om hon bor på annat håll. Det värmde mitt hjärta att höra. 
Klockan är över åtta när vi är tillbaka. Skitiga svettiga och det är kolsvart ute.