Sista lördagen i månaden är det Cleaningday!
Regeringen har bestämt att inga bilar rullar på gatorna före 13.00.
Dessutom är alla ålagda att städa hemma och på offentliga platser.
Men det gäller inte turister. Vi promenerar till lille Mikael och ger honom hans nya kläder och saker.
Vi möter en kille på stranden som rastar en engelsk kvinnas hundar.
Annars är det sällan man ser hund i koppel.
Det blir ett dopp i havet för mej oxå minsann!
Sedan Calypso och en fm kopp kaffe. Där syns inte så många krokodiler i år.
Vattennivån är hög, och vassen är inte slagen än.
13.20 hämtas vi till den utlovade middagen hos vår kontakt. Det har lagats Domoda fish som jag älskar, och det smakar utsökt. Vi träffar hans dotter, mostrar och svägerskor.
Vi sitter i deras kök och samtalar i timmar om hans fattiga liv som barn.
Vi tar upp funderingar kring det Gambianska livet och vi får många svar.
Sedan berättar vi att vi blev berörda av Helenas förhållande dagen innan när vi lämnade rissäcken.
Och att vi bestämt oss för att betala för en av döttrarna till att börja i skolan.
Så när vi bryter upp från middagen har vi bestämt att vi ska köra över Serrakunda marknad och köpa tyg till skoluniformen.
En ryggsäck inhandlas oxå.
Vi kör till Helena och förklarar vår plan för mellandottern. Hon blir så tacksam.
Hos skräddaren är det kolsvart när vi kommer med flickan för att mätas.
Han lovar att ha uniformen färdig till måndag morgon.
En vän till vår kontakt har en kusins syster som fått barn för en vecka sedan, och idag är namngivningscermonin. De ber oss följa med.
En liten Fatoumata, med nyrakat huvud insmort i Bamboocreme skickas runt mellan oss.
Hela gården och alla rum är fulla av människor som firar.
Trummor ljuder, och jag får inte lämna festen förrän jag dansat till barnets ära.
Nu är klockan efter 20.00 igen och vi är svettiga skitiga och trötta.
Men en dusch och sedan lite mat gör underverk.
