Dag 1 em.

Efter pausen möter vi en man i receptionen som vi pratat med på planet. Det är hans 1a gång i det här landet och han är nyfiken på det vi gör. Förj med i em, säger vi, och det vill han.

Manjay och djembemannen , han med värken, är nästa stopp. Han sitter i sin rullstol och blir glad att se oss. Han berättar att dottern Ischa är på sjukhuset. Hade insjuknat på fm i skolan. Mamman är med henne där. Vi berättar att vi tänker besöka Sonen Osman i hans skola. Och att vi sedan återkommer. 

När barnen inte är förberedda på vårt besök och de plockas ut ur klassen, möts vi först av ett förskrämt ansikte, men när de ser att det är vi lyser de upp i ett brett leende. När han sedan får sin nya ryggsäck som även innehåller fotbollsskor och fotboll blir han lycklig. Lite träningskläder fick oxå plats. Men sedan går vi på utsidan till bookshop och köper läroböcker och skrivmaterial. 

Vi möter naturligtvis rektorn för skolan oxå.

 Osman (Ann-Marie Nordin)

Nästa stopp är Kolloli. Där har vi träff med Fatou i deras hem. Hon är mamma till Anty Sofie och Mariatou. Vi förklarar att vi är påväg till barnen i deras skolor. Hon följer med oss och visar vägen. Sofies skola är nursery. All nursery är privat, och dyr. Vi träffar rektor och disskuterar kring vad som ingår i priset. Jag är inte helt nöjd, men det är åter igen kulturer som krockar.

 Anty Sofie ( Eva Ystad)

Vidare till Mariatous skola. Den chockar mej lite pga storleken. 3 våningar, 1000tals barn, väldigt hög ljudnivå. Mina tankar går mer till ett fängelse än en skola....

Mariatou kommer glatt springande, och vi sätter oss i skuggan under ett träd. Hon får sin ryggsäck med presenter i.

 Mariatou (Birgitta/ Conny)

( Alla barn får ryggsäck med presenter i år. Om jag glömmer skriva det, så vet ni. )

Jag ställer alla frågor om hur hon mår och hur skolan går. Hon är duktig på engelska nu.

Mamman åker med tillbaka mot Kolloli, och när vi släppt av henne är det dags för lunch. 

Eddies ligger bra till och vi får mat och dryck. 

När vi väntar på maten pockar desperata försäljare på vår uppmärksamhet. 

Det blev någon träfigur, som jag egentligen inte behövde, men mannen blev nöjd. 

Lite dalasi i hans ficka betyder mat till familjen. 

Efter maten kör vi till sjukhuset för att möta Ischa. Men hon har åkt hem igen. Hon har fått vätskedropp och tabletter mot malaria som va hennes diagnos. 

Vi blir avsläppta på hotellet. Där vi den närmaste timmen tittar på hantverkare som går ut och in i vårt rum, med förhoppningen om att kunna laga vår fläkt. Det gick inte och till sist ägnar de nästa halvtimme till att få upp en ny istället. Puh....

Vi går ut i området och pratar med vänner. Sedan går vi till Bakau och möter vår skräddare. Han blir så lycklig att se oss. Det betyder jobb för honom. Jag beställer 10 st förkläden, som nu är till försäljning här hemma till förmån för fadderverksamheten. (120 kr st )

Sedan sätter vi oss vid hamnen på trottoaren och tittar på rörelsen där i fiskarnas vardag. 

Vinden kommer från havet och den ger oss lite luft. 

På väg tillbaka ser vi hur våra välkända matställen inte är öppna än för säsongen. 

Det här med att säsongen faktiskt börjat när det flyger in fulla plan från europa, verkar de inte ha förstått. 

Det blir till att äta på hotellet.

Dag 1

Punktligt 09.00 blir vi upphämtade.

Vi kör till Bakau school där vi träffar en ny rektor. 

Detta händer ofta, och det beror på att regeringen skickar runt rektorerna till olika skolor varje år. 

Vi går till fyra olika klassrum och träffar våra fyra flickor här. 

En av flickorna Kumba Njite går det så bra för att hon är hjälpelev till läraren, och det glädjer oss. 

Jag vet ju så lite om flickorna när vi plockar ut dem. Det primära är att de är så fattiga att de inte skulle klara gå där utan vårt stöd. Sedan hur mottagliga de är för kunskap är ju inget jag kan påverka. 

Men jag tror på att alla barn höjs av att få gå i skola och att känna att någon tror på, och vill dem väl. 

Detta skapar självrespekt enligt min uppfattning, och det är värdefullt. 

De får sina nya ryggsäckar med pennor och div överraskningar. 

Extraundervisning, uniformer, böcker, skrivböcker mm.

Kumba Njite (Britt/ Ove Malmbergs)

Sally Daffe (Britt-Mari/Göran Lövstedt)

Sarata Sanneh (Marie Karlsson)

Isatou Bah (Nina Malmberg)

Skakar hand med rektorn igen, innan vi kör vidare. 

Bakau och risinköp nästa. 

Det går till så att köpmannen till affären visar oss de olika sorterna och berättar dagspriset. 

Jag prutar lite och pengar byter händer. 

En bärare tar säcken på ryggen och lastar i vårt bagageutrymme på bilen. 

Den första säcken ska till Kvinnocompounden som jag berättat om från tidigare resor. 

Det är invandrarkvinnor från Guinea Bisau som pga fattigdom i hemlandet sökt sej till Gambia som tvätterskor. De bor många tillsammans i plåtskjul. De skickar hem pengar till familj och män, samtidigt som de försöker överleva själva. De är få som pratar engelska. Någon av de yngre tjejerna kan enstaka ord. Och just den flickan har den här gången en nyfödd på ryggen. När jag blir förvånad ler hon blygt. Jag känner som så många gånger hur våra olika kulturer och våra olika sätt att tänka inte alltid kan mötas.

(Elisabeth/Lars)

Barnet är döpt till Mikael, efter min man säger hon. Och kanske är han den förebild hon önskar sitt lilla barn genom att göra dem till namne. Även min vän Agnetas kompis som va här i våras heter Mikael. Jag lovar återkommma en annan dag med kläder och saker till pojken. 

Det är fortfarande fm och nästa stopp är Katchicali ett område där mycket lokalbefolkningen bor. Det ligger nära krokodilpoolen och museet där.  

Vi tar oss direkt till Nurseryschool. Vi pratar med Rektor och lärare där ang vårt barn Adji som har ett år kvar där. Hennes lillasyster har vi tänkt skriva in. Det är Adama som var född tvilling, som jag träffade det året Vincent va med. Men Systern dog dag 2 efter födslen. 

Vi får med oss inskrivningspapper som vi ska fylla i hemma hos mamman med hjälp av födelseattesten. 

Mamma möter oss med ett leende. Hon är gravid igen. Den här gången med en man från Banjul som försörjer sej på att sälja parfym där. Jag tar en allvarlig diskussion med henne att hon inte får överge sina barn. Det händer allt för ofta här.  När kvinnan har en ny man tar hon inte med sina tidigare barn när de flyttar samman. 

Vi fyller i alla papper, och tvättar Adama lite, då hon är väldigt snorig. Sedan åker vi alla tillsammans till skolan igen. Det blir en annorlunda fm för syskonen. Vi ser lunchen som står redo. Tittar in i klasserna. De får sina ryggsäckar med tillbehör. Vi betalar och åker vidare.

Adji (Erik/Annika Ingelgren) Adama ( Mette)

Vi tar paus 30 min för att fylla på med mer pengar och vatten.