Dag 1 em.

Efter pausen möter vi en man i receptionen som vi pratat med på planet. Det är hans 1a gång i det här landet och han är nyfiken på det vi gör. Förj med i em, säger vi, och det vill han.

Manjay och djembemannen , han med värken, är nästa stopp. Han sitter i sin rullstol och blir glad att se oss. Han berättar att dottern Ischa är på sjukhuset. Hade insjuknat på fm i skolan. Mamman är med henne där. Vi berättar att vi tänker besöka Sonen Osman i hans skola. Och att vi sedan återkommer. 

När barnen inte är förberedda på vårt besök och de plockas ut ur klassen, möts vi först av ett förskrämt ansikte, men när de ser att det är vi lyser de upp i ett brett leende. När han sedan får sin nya ryggsäck som även innehåller fotbollsskor och fotboll blir han lycklig. Lite träningskläder fick oxå plats. Men sedan går vi på utsidan till bookshop och köper läroböcker och skrivmaterial. 

Vi möter naturligtvis rektorn för skolan oxå.

 Osman (Ann-Marie Nordin)

Nästa stopp är Kolloli. Där har vi träff med Fatou i deras hem. Hon är mamma till Anty Sofie och Mariatou. Vi förklarar att vi är påväg till barnen i deras skolor. Hon följer med oss och visar vägen. Sofies skola är nursery. All nursery är privat, och dyr. Vi träffar rektor och disskuterar kring vad som ingår i priset. Jag är inte helt nöjd, men det är åter igen kulturer som krockar.

 Anty Sofie ( Eva Ystad)

Vidare till Mariatous skola. Den chockar mej lite pga storleken. 3 våningar, 1000tals barn, väldigt hög ljudnivå. Mina tankar går mer till ett fängelse än en skola....

Mariatou kommer glatt springande, och vi sätter oss i skuggan under ett träd. Hon får sin ryggsäck med presenter i.

 Mariatou (Birgitta/ Conny)

( Alla barn får ryggsäck med presenter i år. Om jag glömmer skriva det, så vet ni. )

Jag ställer alla frågor om hur hon mår och hur skolan går. Hon är duktig på engelska nu.

Mamman åker med tillbaka mot Kolloli, och när vi släppt av henne är det dags för lunch. 

Eddies ligger bra till och vi får mat och dryck. 

När vi väntar på maten pockar desperata försäljare på vår uppmärksamhet. 

Det blev någon träfigur, som jag egentligen inte behövde, men mannen blev nöjd. 

Lite dalasi i hans ficka betyder mat till familjen. 

Efter maten kör vi till sjukhuset för att möta Ischa. Men hon har åkt hem igen. Hon har fått vätskedropp och tabletter mot malaria som va hennes diagnos. 

Vi blir avsläppta på hotellet. Där vi den närmaste timmen tittar på hantverkare som går ut och in i vårt rum, med förhoppningen om att kunna laga vår fläkt. Det gick inte och till sist ägnar de nästa halvtimme till att få upp en ny istället. Puh....

Vi går ut i området och pratar med vänner. Sedan går vi till Bakau och möter vår skräddare. Han blir så lycklig att se oss. Det betyder jobb för honom. Jag beställer 10 st förkläden, som nu är till försäljning här hemma till förmån för fadderverksamheten. (120 kr st )

Sedan sätter vi oss vid hamnen på trottoaren och tittar på rörelsen där i fiskarnas vardag. 

Vinden kommer från havet och den ger oss lite luft. 

På väg tillbaka ser vi hur våra välkända matställen inte är öppna än för säsongen. 

Det här med att säsongen faktiskt börjat när det flyger in fulla plan från europa, verkar de inte ha förstått. 

Det blir till att äta på hotellet.