Dag 1

Punktligt 09.00 blir vi upphämtade.

Vi kör till Bakau school där vi träffar en ny rektor. 

Detta händer ofta, och det beror på att regeringen skickar runt rektorerna till olika skolor varje år. 

Vi går till fyra olika klassrum och träffar våra fyra flickor här. 

En av flickorna Kumba Njite går det så bra för att hon är hjälpelev till läraren, och det glädjer oss. 

Jag vet ju så lite om flickorna när vi plockar ut dem. Det primära är att de är så fattiga att de inte skulle klara gå där utan vårt stöd. Sedan hur mottagliga de är för kunskap är ju inget jag kan påverka. 

Men jag tror på att alla barn höjs av att få gå i skola och att känna att någon tror på, och vill dem väl. 

Detta skapar självrespekt enligt min uppfattning, och det är värdefullt. 

De får sina nya ryggsäckar med pennor och div överraskningar. 

Extraundervisning, uniformer, böcker, skrivböcker mm.

Kumba Njite (Britt/ Ove Malmbergs)

Sally Daffe (Britt-Mari/Göran Lövstedt)

Sarata Sanneh (Marie Karlsson)

Isatou Bah (Nina Malmberg)

Skakar hand med rektorn igen, innan vi kör vidare. 

Bakau och risinköp nästa. 

Det går till så att köpmannen till affären visar oss de olika sorterna och berättar dagspriset. 

Jag prutar lite och pengar byter händer. 

En bärare tar säcken på ryggen och lastar i vårt bagageutrymme på bilen. 

Den första säcken ska till Kvinnocompounden som jag berättat om från tidigare resor. 

Det är invandrarkvinnor från Guinea Bisau som pga fattigdom i hemlandet sökt sej till Gambia som tvätterskor. De bor många tillsammans i plåtskjul. De skickar hem pengar till familj och män, samtidigt som de försöker överleva själva. De är få som pratar engelska. Någon av de yngre tjejerna kan enstaka ord. Och just den flickan har den här gången en nyfödd på ryggen. När jag blir förvånad ler hon blygt. Jag känner som så många gånger hur våra olika kulturer och våra olika sätt att tänka inte alltid kan mötas.

(Elisabeth/Lars)

Barnet är döpt till Mikael, efter min man säger hon. Och kanske är han den förebild hon önskar sitt lilla barn genom att göra dem till namne. Även min vän Agnetas kompis som va här i våras heter Mikael. Jag lovar återkommma en annan dag med kläder och saker till pojken. 

Det är fortfarande fm och nästa stopp är Katchicali ett område där mycket lokalbefolkningen bor. Det ligger nära krokodilpoolen och museet där.  

Vi tar oss direkt till Nurseryschool. Vi pratar med Rektor och lärare där ang vårt barn Adji som har ett år kvar där. Hennes lillasyster har vi tänkt skriva in. Det är Adama som var född tvilling, som jag träffade det året Vincent va med. Men Systern dog dag 2 efter födslen. 

Vi får med oss inskrivningspapper som vi ska fylla i hemma hos mamman med hjälp av födelseattesten. 

Mamma möter oss med ett leende. Hon är gravid igen. Den här gången med en man från Banjul som försörjer sej på att sälja parfym där. Jag tar en allvarlig diskussion med henne att hon inte får överge sina barn. Det händer allt för ofta här.  När kvinnan har en ny man tar hon inte med sina tidigare barn när de flyttar samman. 

Vi fyller i alla papper, och tvättar Adama lite, då hon är väldigt snorig. Sedan åker vi alla tillsammans till skolan igen. Det blir en annorlunda fm för syskonen. Vi ser lunchen som står redo. Tittar in i klasserna. De får sina ryggsäckar med tillbehör. Vi betalar och åker vidare.

Adji (Erik/Annika Ingelgren) Adama ( Mette)

Vi tar paus 30 min för att fylla på med mer pengar och vatten.