Nedräkningen har börjat.
Snart möts jag av värmen och den röda jorden.
Vänner som ler och omfamnar mej.
Barn som skrattar och hoppar.Händer som sträcks fram i hopp om att få en klubba.
Jag brukar vänta att dela ut godis till sista dagen.
Först ska vi dela stunder.
Godiset kan va tröst när vi måste skiljas igen.
1 vecka är kort, när jag har så mycket att göra där.
Men dagar ska fyllas.
Jag är redo.
Carpe Diem.
