Jag och min man Mikael, har just gått en promenad i vårt kvarter med vår lilla hund.
En härlig doft sprider sej längst gatorna, från någons grill.
I Gambia upplevde jag en helt annan doft.
När man utan sortering brände plast och avfall.
I det här området bor det dessutom människor.
Barn går i skolan här.
Kvinnor hänger sin tvätt.
Det finns så mycket man skulle vilja göra. Men man kan inte engagera sej i allt.
Men kanske tack vare att barn får skolgång genom min fadderhjälp, kan de lära sej om miljön och dess värde av att göra rätt mot den.
De har väl just nu inget val att göra annorlunda, men kanske i framtiden.
Och jag tror på framtiden och livet, och fortsätter jobba för att fler barn ska få utbildning, så att de en dag kan påverka sin egen framtid.
