Vi hade bestämt oss för en tidig start. Men kl sex va det inte ljust än,så vi bestämde oss för att börja med frukost sju ist. Efter den, och med nersköljd malariamedicin, gick vi på morgonpromenad till hamnen och fiskebåtarna. Här är det alltid livligt nere. Båtar går och kommer. Fisk hämtas in av kvinnor och barn. Fisken ska till marknaden för att säljas.
9.20 kom taxin och hämta upp oss. Idag ska vi till Manyan och Widars Nursery School.
Först möter vi upp med vår samordnare Haddy. Tillsammans går vi till skolan där vi möts av sång, kramar och händer som vill hälsa. Vi besöker grade 1, grade 2 och grade 3. De har examensprov i klass 3, så de är djupt koncentrerade, men uppskattar avbrottet att vi hälsar på.
Barnen som vi sponsrar här plockas ut en efter en, så jag får prata med dem och fotografera.
Jag vidarebefordrar kramar från Sverige. Några barn är sjuka, eller frånvarande av okänd anledning. Vilket betyder att jag måste komma tillbaka igen en annan dag. Jag försöker verkligen hitta alla mina barn som jag tagit i beskydd under mina vingar. Och oftast går det.
En flicka har börjat i 1a klass på en närliggande skola, så henne kan vi gå vidare till och besöka direkt. Åter igen möts vi av glada barn och sång.
På vägen tillbaka möter vi en av papporna till ett barnen, och vi välkomnas in på deras compound, och får möta resten av familjen. Tacksamma händer och kramar.
Vi går tillbaka till stora vägen. Förbi soptippen och oljekraftverket. Det är ingen miljö man skulle välja att bo i, men alla har inte ett val.
