Chaufförens mamma sitter och vilar på en stol. Vi kysser varandra på kinderna, 3ggr. Hon ler med hela ansiktet och säger "thank you". Sedan hjälper hon mej att välja ett bra ris. Vi tuggar på okokta korn och avgör vilket som smaka bäst.
Första stopp är hos en familj som har en liten flicka som ska få sponsor.
När vi kommer in känner inte mamman igen mej. Hon har fått tvillingar för två dagar sedan.
Ett av barnen hade dött på morgonen. Grannar och släktingar kommer i strid ström och beklagar.
Så det va inte konstigt hon va förvirrad och inte kunde placera mej i sammanhanget.
Men när jag visar bild på fadderföräldrarna ler hon, och får hopp.
När jag lastar av riset som är en gåva från dem, ler hon igen.
Det va en svår dag för henne. Och även för mej, det är så stora öden jag möter hela tiden.
Flickan som är 3 snart, fick en liten docka. Små händer och armar kramade den.
Och jag kramade hela familjen.
