De hade flyttat med sina familjer till grannlandet Senegal, i hopp om att finna arbete där.
Några av mina vänners vänner, hade även de sålt allt de hade och lånat pengar av släktingar, för att ta sej genom norra Afrika, sedan båt, och kanske nå Italien.
Jag tycker denna flykt är tragisk, de hoppas på så mycket mer än de kanske någonsin kommer att få.
Men nu till något gladare.
Ett av mina Fadderbarn dröjde sej kvar på landet, med sin mormor, efter Tobaskins högtid.
Jag hann inte träffa henne, utan gav bara min present till en moster, och betalade skolgången.
Men nu har norske Widar varit nere, och då kunde jag se bilder på att hon mådde bra.
Och mina Fadderföräldrar till flickan blev så glada att se henne i god hälsa på bilderna.
Här kommer hon till er alla.
