Om jag inte ringer upp pengarna så är de ändå förbrukade.
Så igår använde jag de sista kronorna till Gambia.
De samtalen är värdefulla för dem.
Och vilken glädje och respons jag får, när de hör att Yvonne ringer från SVERIGE!!
Jag frågar hur deras familjer mår, hur mycket de jobbar.
Och de uppsakattar att jag bryr mej.
Jag blundar och det känns som om jag nästan va där med dem, när jag hör deras röster.
Mariama min städerska, skrattar och pratar på. Så som Gambianer kan.
De pratar gärna, och de har lätt till skratten.
Djembemannen försäkrar att han fortfarande sover gott i sin säng.
Och Kyparen på Calypso undrar när jag kommer för att äta min Omelett,
och koppla av efter en dag ute på landet med fadderbarnen.
Jag känner mej upprymd och glad efter dessa telefonsamtal.
När jag öppnar ögonen ser jag ett fantastiskt Sverige, där till och med det känns som lite försommar.
Tacksamhet infinner sej.
