oktober i Sverige

Vinden är stark på Österlen denna veckan.
Men vad är en storm i jämförelse med så mycket annat?
Varje dag följer vi i nyheterna Ebola-virusets utbredning, och dess offer.
I sin okunnighet, gömmer de sina sjuka, ovetande om att de själva kommer bli drabbade.
Att få hålla kvar de man har och älskar....
Jag tror inte att det är möjligt att ens försöka sätta sej in i deras situation.
Mina familjer och vänner i Gambia lever i sin okunnighet,
i hopp om att allt är som vanligt.
Jag får fortfarande frågan; när kommer du?
Att jag måste avvakta och se utgången av det här, tycks de inte förstå.
Deras "No Problem" verkar fortfarande gälla för dem.
Men att det är ett problem för mej, ja det är ett faktum.
Nu håller jag på att samla in pengarna för de barn jag kommer att kunna nå på distans.
Och jag tackar för förtroendet från er, och hoppas att mina kontakter ordnar det här.
Jag kommer att få bekräftelse på betalda skolavgifter med post, så ni måste ha större tålamod än vanligt, för det här kan ta tid.
Men det är så det känns att jobba med den Afrikanska kontinenten.
Och vi är genom detta alla del i något betydelsefullt som gör skillnad i dessa människors liv.
Carpe Diem
och Tack!