Det är bara några veckor kvar tills vi reser till Gambia.
1a gången var år 2005 för 12 år sedan.
Att vi då skulle ha detta enorma fadderarbete visste vi inget om.
Det växte fram efter ngt år.
Allt började med Buba en liten kille som togs om hand av sin farbror och farmor i byn Kitty långt ute på landet.
Idag är han 13 år. Hans största hopp och önskan är att jag alltid ska komma med en fotboll. Och den finns i packningen. Så även ett par fotbollsskor.
Men det finns alltid ett men...
Vårt arbete är helt ideellt och vi kommer fortsätta så länge vi orkar och kan,
och vi får vara friska.
Vi reser en timme på fel håll, norrut mot Stockholm, sedan nästa morgon flyger vi 9,5 timme med mellanlandning på Gran Canaria för flygbränsle och personalbyte.
När jag tänker på Banjul och dess stökiga flygplats får jag magknip.
T.I.A this is Africa
För mej står det för att här slutar allt som jag tycker är rätt och deras sätt tar vid.
Värmen kommer slå emot oss som en chock och det känns svårt att andas.
Men nästa morgon när vi vaknar är en ny dag och då börjar arbetet med att finna våra barn och familjer.
Tack för att ni stöttar detta arbete!
Yvonnes fadderhjälp
