Nya 50 kg säckar är lastade i bagaget.
Första stoppet blir på en Compound där det bor människor från Guinea Bissau.
De kommer förvånade mot grinden. Vår taxichaufför pratar woluf med dem. Och en av kvinnorna kan engelska. Hon kommer fram till mej.
Jag berättar att vi har förstått att de har det svårt, och undrar om jag får hjälpa dem med lite ris.
Hela hennes ansikte spricker upp i ett leende.
Händer sträcks fram i tacksamhet.
Vidare till compounden som vi delade ut ris till sist vi var här oxå.
Endast några kvinnor är hemma.
Åter igen har vi hjälp av vår taxichaufför, när han inleder samtalet på woluf,
innan jag går över till engelska.
En av kvinnorna minns mej. Och de tar tacksamt emot en säck med ris igen.
Det jag gör är nog inte så vanligt.
Jag bara dyker upp, utan att de bett om hjälp, eller att de känner mej.
Men jag har sett att nöden är stor och då känns det rätt att överraska och hjälpa.
