Hon har under alla år hjälpt Widar från Norge, som grundat skolan. Hon hjälper även mej när jag är där. Hon ser till att jag inte blir lurad med mina skolavgifter. För tyvärr finns det överallt någon som försöker göra sej själv lite vinning. Och jag förstår problemet i ett sådant fattigt land.
Denna em åker jag till Compounden hon hyr ett rum på. Hon har en dotter, och en pojke som bor hos henne. Pojkens mamma va en vän till henne som dog, och då tog hon hand om honom.
Förutom att känna till skolan, så säljer hon jordnötskakor på stranden.
Hon bakar dem själv, och de är ljuvligt goda.
Det vimlar av barn på hennes bakgård när vi kommer. De som vet att de har gåva att vänta från Fadderföräldrar, är extra förväntansfulla. Jag delar aldrig ut presenter i skolan, pga avundsjuka från dem som inte har fadder hos mej.
En efter en kommer de fram till mej, sitter i knä när jag läser brev, får paket.
Öppna får de göra hemma, eftersom även här finns barn som inte är "under mina vingar".
Vi följer en liten flicka hem till hennes compound. Hennes mamma är lärare på skolan.
Hela familjen hälsar och välkomnar oss, och vi bjuds in i deras del av compounden.
Ett rum med soffor och ett rum med säng. Mamman visar bakom en dörr till ett litet rum, där ska bli toalett berättar hon. De har precis flyttat in.
Om det blir med vatten eller ett hål frågar jag inte. Har upplevt både ock.
Mörkret kommer ganska snabbt här i Gambia, och även denna em har gått över i mörk kväll.
Vi tar farväl och beger oss hem till vårt hotel.
